Tips och bilder

Sedan 1968 har Tornedalsloppet samlat såväl elitskidåkare som motionärer att skida den 45 kilometer långa sträckan från Svanstein till Övertorneå. En skidutmaning som passar såväl den hårdsatsande skidåkaren som vill åka fort, men också åkaren som vill passa på att uppleva loppet som den naturupplevelse det är. Från foten av berget Pullinki startar resan, klättrar upp mot berget Kynsivaara och därefter nedåt, mot byn Juoksengi och passeringen vid polcirkeln, där snabbaste dam och herr i tävlingsklassen tävlar om spurtpriset. Från Juoksengi bär det vidare och så småningom har man tagit sig halvvägs, till starten för 23 kilometersloppet från Vanhaniemi. Från Vanhaniemi väntar en varierande åkning, med uppförslutor när man närmar sig Kuivakangas, där starten för 11 kilometersloppet går. Väl i Kuivakangas är det bara att samla sina krafter, svepa en mugg med blåbärsdryck och sikta in sig mot målet på Idrottsplatsen i Övertorneå, där publiken väntar. 

En av de mer långväga deltagarna i 2017 års Tornedalslopp, var Karen Messenger från Canmore som befann sig i Sverige under hennes egna skidturné Tour de Fun. Messenger tävlar för skidklubben Rocky Mountain Racers och slutade sexa i D21. Speakern Göran Lahti hann med en kort intervju med henne efter målgång:

IMG_6180
Johnny Blomqvist och Sven-Erik Sjölund, Larsmo, Finland

IMG_6177
Kerstin Sipola, Övertorneå

unnamed
Elisabet Harju, Korpen Övertorneå


Vi vill inspirera dig att delta i den skidfest Tornedalsloppet är: oavsett om du är elit eller motionär!

Här får du möta några åkare, som alla har en sak gemensamt: att de åkt Tornedalsloppet. Bli en av dem du också!

 

Raggis third time on xc skisRaggi Steinsen, IF Polcirkeln:
Det började med att jag flyttade till Tornedalen från Island hösten 2008, 33 år gammal. Då hade jag aldrig stått på längdskidor. Jag hörde talas om Tornedalsloppet och bestämde mig för att köra. Jag hittade gamla Kneissl skidor i förrådet och våren 2009 åkte jag loppet första gången, då hade jag åkt 4 mil skidor totalt i mitt liv, och mitt längsta pass var 10 km när jag testade att åka en gång från Svanstein till Juoksengi innan loppet. Jag kom i mål på 4:16, 2 timmar efter vinnaren. De flesta hade gått hem då, förutom min familj som stod och väntade! 🙂

Videoklipp från första Tornedalsloppet 2009, målgång för Raggi Steinsen.

Efter det har jag åkt alla år förutom 2010 för jag drog av hälsena 3 veckor innan loppet (samma dag hade jag köpt nya skidor av SO Jonsson på Sportmagasinet, som fick stå i förrådet till nästa höst!)

2011 åkte jag på mina nya fina skidor, hade åkt ca 9 mil innan loppet och kom då i mål på 3:23, ca 1 timma efter vinnaren. 2012 ökade jag träningsdosen ganska mycket, hade åkt totalt 34 mil innan loppet, åkte in på 3:07, 40 minuter efter vinnaren. 2013 blev det inte lika mycket träning som året innan, bara 21 mil i benen innan loppet och det gick som det gick. Helt slut i Kuivakangas, tänkte hoppa av där, men tog mig till slut till Övertorneå. Helt knäckt. Tid 3:41, 1:40 efter vinnaren.

IMG-20160320-WA00032014 köpte jag nya Speedmax skidor från SO på Sportmagasinet. Nu skulle jag satsa. 67 mil åkte jag innan loppet, gick ganska bra, rekordsnabbt före och kom i mål på 2:22, 36 minuter efter vinnaren. 2015 Hade jag tränat mycket och åkt Vasaloppet för första gången. Med 130 mil i benen åkte jag in på samma tid som året innan, men nu ca. 20 minuter efter vinnaren. 2016 tränade jag ungefär som 2015, och med drygt 130 mil i benen kom jag i mål i Övertorneå på min snabbaste tid 2:06:53, och nu 18 minuter efter vinnaren.

År 2017 har jag ungefär samma träningsmängd som 2015 och 2016, och hoppas på att vara ca.15 min efter vinnaren. Tornedalsloppet har varit ett återkommande mål i min träning, att köra samma lopp år efter år är ett roligt och inspirerande sett att se hur man utvecklas. Man får se hur länge utvecklingen håller i sig, man blir ju inte yngre 😉

Så åk Tornedalsloppet! Lycka till! /Raggi


Nina Lintzén, StiL, långloppsspecialist_DSC1094
Niofaldig vinnare av Tornedalsloppet
https://ninalintzen.wordpress.com/

Tornedalsloppet är alltid lite av en höjdpunkt på säsongen för mig. Det är en väldigt fin tid på året i Norrbotten när ljuset återvänder och det är nästan alltid strålande sol och bra före på loppet.

Jag åkte skidor när jag var liten, men slutade när jag var 10 år. Jag var inte speciellt duktig då och ganska liten till växten, så jag kom ofta bland de sista i tävlingar. Det gjorde inte så mycket för mig egentligen utan skidåkning för mig då var mycket förknippat med lek och utflykt. Jag fick dock höra att jag aldrig kommer bli ”en riktig” skidåkare, och slutade därför åka helt och hållet.

Faktiskt tog det nästan 10 år innan jag började åka skidor igen. År 1999 bestämde jag mig för att åka Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk som då var 5 mil. Jag bestämde mig för att om jag klarar det så skulle jag anmäla mig till Vasaloppet kommande år. Loppet gick bra, men jag tror att jag var bland de sista i mål. Året efter åkte jag så Vasaloppet och trodde att jag skulle göra det på en tid mellan 7-8 timmar. Det gick klart över förväntan och jag åkte på 6:04, klarade herrarnas medaljtid med ca 10 minuters marginal och var väldigt glad och nöjd! 

Efter det började jag åka skidor allt mer, men det var nog först omkring 2008 som jag verkligen började träna på riktigt och satsa på skidåkningen. Då bodde jag i Sandviken och var tvungen att sköta utrustning, vallning och service själv, något som min pappa eller bror tidigare alltid hjälpt mig med. Till en början var det knepigt, speciellt i vissa fören… Jag vet inte hur många lopp jag stakade med fästvalla under skidorna för att jag helt enkelt inte lyckats valla fäste! Till slut bestämde jag mig för att det var lika bra att skippa fästet och staka, så jag började staka lopp mycket tidigare än det blev populärt bland den stora massan. Valla och skidpreparering har jag egentligen aldrig varit speciellt intresserad av, men det är ett ”nödvändigt ont” och lär man sig förstå vilka processer som styr friktionen mot snön så blir det mycket enklare. Nu har ju det till viss del varit en del av mitt arbete som snöforskare, så idag är vallningen oftast inget bekymmer.

WP_20160320_008Ett tips till motionärer är att inte komplicera det hela och inte lyssna blint på ”experter”. Viktigast av allt är att ha ett par bra skidor som är anpassade efter ens kroppsvikt och åkfärdigheter. Vallningen kan sedan göras relativt enkelt. Ofta alltid hårda paraffiner som i blöt eller smutsig snö toppas med pulver när det gäller glid. Eftersom jag slutade med fästvallning och började staka ska jag erkänna att fästvallning fortfarande inte är min starka sida, men även där gäller det att lära sig några ”standardvallningar” som fungerar i olika fören. Kallvalla/burkvalla i torr snö, ofta vid Tornedalsloppet ett lila eller blått klister som grund eftersom det ofta den tiden på året är isigt i snön. I blött före toppas det med rött klister.

Tornedalsloppet är absolut inte bara ett lopp för duktiga åkare, utan jag skulle säga att det alltid har varit ett lopp för alla! När Tornedalsloppet började med en separat start för damerna så har loppet även blivit lite av Norrbottens ”tjejvasa”. Man slipper trängseln och har bättre koll på vilka man tävlar mot. Loppet har även en väldigt ”snäll” banprofil som passar motionärer samtidigt som det är utmärkt drickaservice längs banan. Det är en väldigt fin tävling som absolut kan klassas med de bästa och mest populära i Europa, dessutom är det mindre krångligt och dyrt för oss som bor här uppe att åka detta lopp än t.ex. Vasaloppet.



IMG_mickeMikael Norberg, Piteå Elit.
Moderklubb: SK Gränsen
Segrare av Tornedalsloppet 2016. Fyra världscupstarter. SM-brons stafett 2016. Fyra individuella topp-10 placeringar SM.

Tornedalsloppet är en väldigt trevlig tävling. Man åker från A till B, vilket alltid är roligt då man får uppleva mer än om man varvar på någon kortare slinga. Dessutom är det väldigt lätt för publiken att följa loppet, då den går längs älvdalen nära bilväg samt passerar flera byar längs vägen. Min favoritdel av banan är helt klart efter Kuivajärvi där det blir något mer kuperat och sista milen är igång.

Tre gånger har jag deltagit i det långa 45 km loppet och är såklart mest nöjd med 2016 års lopp där jag korsade mållinjen först av alla. Efter en andra och tredjeplats i tidigare lopp, kändes det skönt att gå i mål som segrare i loppet. Som yngre brukade jag åka de kortare distanserna (11 och 23 km).

Hur ser en typisk uppladdning ut inför ett 45 km lopp, vad äter du helst kvällen innan och till frukost samma dag?

Ändrar inget i kosten inför tävling utan håller mina vardagliga rutiner. Då blir det inga överraskningar. På kvällen äter jag fil med lite kvarg, blåbär, tranbär, banan, nötter och müsli, kokt ägg och en macka eller två. Till frukost kör jag havregrynsgröt med lingon, tranbär, banan, nötter, kanel, kokt ägg och en eller två brödskivor med diverse pålägg samt en stor kopp kaffe.

Till sist, har du några tips att bjuda på till alla motionärer som tänker delta i loppet för första gången?

Se till att ha bra utrustning. Rätt skidor är viktigare än dyra vallor. Åk gärna några längre pass innan tävlingen så du vänjer dig vid den långa åktiden. Skidåkning är roligt. Ta inte tävlingen på för stort allvar utan njut av den folkfest det verkligen är.


unnamedHeli Lehto, AXA SC, Övertorneå

Jag började åka längdskidor hösten 2010 och bestämde mig för att åka mitt första Tornedalslopp samma vinter, det vill säga 2011. Min första upplevelse av loppet var sådär, skidorna hade nästan inget fäste. Men jag tog mig i mål på ren vilja. 

Som förstagångsåkare var det mycket att tänka på. Som det här med vallning. 
Jag lärde mig direkt att valla själv: köpte vallabord, strykjärn, massa grejer. Det är ju inte så lätt, men man lär sig allt eftersom. Jag tränade i garaget och vallade familjens skidor inför olika skidturer vi skulle ut på! 

Det är verkligen värt att prova på att åka Tornedalsloppet, dessutom kan man ju välja en kortare sträcka om man inte vill åka hela vägen från Svanstein till Övertorneå första gången. Min favoritdel av loppet är den sista milen från Folkan i Kuivakangas till mål. När man passerat där, känns det oftast som att jag blir piggare och mer avslappnad i min åkning igen. 

Med en god träningsbakgrund klarar du av att genomföra loppet. Förutom att åka längdskidor, så löptränar jag, cyklar, styrketränar, åker rullskidor, går stavgång och så vidare. Jag älskar att träna utomhus och mångsidig träning gör att kroppen håller bättre!

Mina bästa råd till dig som inte åkt tidigare, men är sugen på att åka är:

  1. Klä dig inte för varmt. Det ska vara lite kallt innan man börjar åka, för det går snabbt att bli varm.
  2. Skidåkarglasögon är jättebra när det är soligt eller snöfall.
  3. Jag brukar ha med mig några förpackningar med energigel längs vägen. Jag har inget vätskebälte, dricka får man ju längs vägen.
  4. Frukost är viktigt. På morgonen äter jag gröt, ägg, rödbetsjuice. Men ibland har jag varit så nervös att junnamedag nästan inte har kunnat äta nästan alls. Även dagarna innan loppet är det viktigt att ladda med bra kolhydratrik mat, som pasta. Och vila kroppen.
  5. Valla om dina skidor om det behövs. Det är jobbigt att åka 45 kilometer med bakhala skidor.
  6. Glöm inte att dricka ordentligt! Även om du inte är törstig, drick!
  7. Fundera inte på tiden så mycket. Bara att genomföra loppet är en härlig känsla. Väl i mål känner man verkligen att det var värt det!
Translate »