Snöforskare och långloppsspecialist. Nina Lintzén har många strängar på sin lyra. Med tio segrar i Tornedalsloppet sällar hon sig till en av loppets bästa åkare genom tiderna. Men att Nina skulle bli långloppsåkare, det var ingen självklarhet.

– Jag åkte skidor när jag var liten, men slutade när jag var 10 år. Jag var inte speciellt duktig då och ganska liten till växten, så jag kom ofta bland de sista i tävlingar. Det gjorde inte så mycket för mig egentligen utan skidåkning för mig då var mycket förknippat med lek och utflykt. Jag fick dock höra att jag aldrig kommer bli ”en riktig” skidåkare, och slutade därför åka helt och hållet, berättar Nina Lintzén.

Det dröjde nästan 10 år innan Nina Lintzén började åka skidor igen. 1999 bestämde hon sig för att åka Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk, som då var fem mil långt.

– Jag bestämde mig för att om jag klarar det så skulle jag anmäla mig till Vasaloppet kommande år. Loppet gick bra, men jag tror att jag var bland de sista i mål. Året efter åkte jag så Vasaloppet och trodde att jag skulle göra det på en tid mellan 7-8 timmar. Det gick klart över förväntan och jag åkte på 6:04, klarade herrarnas medaljtid med ca 10 minuters marginal och var väldigt glad och nöjd! berättar Nina.

Efter den fina tiden i Vasaloppet började Nina åka skidor allt mer, och omkring 2008, när hon var 30 år, började hon satsa på skidåkningen mer och mer.

– Då bodde jag i Sandviken och var tvungen att sköta utrustning, vallning och service själv, något som min pappa eller bror tidigare alltid hjälpt mig med. Till en början var det knepigt, speciellt i vissa fören… Jag vet inte hur många lopp jag stakade med fästvalla under skidorna för att jag helt enkelt inte lyckats valla fäste! Till slut bestämde jag mig för att det var lika bra att skippa fästet och staka, så jag började staka lopp mycket tidigare än det blev populärt bland den stora massan.

Snöforskaren som skippat fästvallan

Nina Lintzén är en av damerna på långloppssidan som kört längst utan fästvalla, något som alltså började med att hon inte visste hur man skulle valla fäste. Vid sidan av sin elitkarriär som skidåkare, är hon också snöforskare på Luleå Tekniska Universitet.

– När man lär sig förstå vilka processer som styr friktionen mot snön, så blir det mycket enklare att valla rätt. Nu har ju det till viss del varit en del av mitt arbete som snöforskare, så idag är vallningen oftast inget bekymmer. Men valla och skidpreparering har jag egentligen aldrig varit speciellt intresserad av, men det är ett ”nödvändigt ont”.

Vad har du för tips gällande skidor och valla till motionärer som åker Tornedalsloppet?

– Ett tips till motionärer är att inte komplicera det hela och inte lyssna blint på ”experter”. Viktigast av allt är att ha ett par bra skidor som är anpassade efter ens kroppsvikt och åkfärdigheter. Vallningen kan sedan göras relativt enkelt. Glidvallan bygger på hårda paraffiner som i blöt eller smutsig snö toppas med pulver när det gäller glid. Eftersom jag slutade med fästvallning och började staka ska jag erkänna att fästvallning fortfarande inte är min starka sida, men även där gäller det att lära sig några ”standardvallningar” som fungerar i olika fören. Kallvalla/burkvalla i torr snö, ofta vid Tornedalsloppet ett lila eller blått klister som grund eftersom det ofta den tiden på året är isigt i snön. I blött före toppas det med rött klister, säger Nina.

Du har åkt många lopp i din karriär, vad tycker du om Tornedalsloppet?

– Tornedalsloppet är alltid lite av en höjdpunkt på säsongen för mig. Det är en väldigt fin tid på året i Norrbotten när ljuset återvänder och det är nästan alltid strålande sol och bra före på loppet. Dessutom har jag släkt i Övertorneå.

Du är en van långloppsåkare, behöver man vara det för att klara av att åka loppet?

– Tornedalsloppet är absolut inte bara ett lopp för duktiga åkare, utan jag skulle säga att det alltid har varit ett lopp för alla! När Tornedalsloppet började med en separat start för damerna så har loppet även blivit lite av Norrbottens ”Tjejvasa”. Man slipper trängseln och har bättre koll på vilka man tävlar mot. Loppet har även en väldigt ”snäll” banprofil som passar motionärer samtidigt som det är utmärkt drickaservice längs banan. Det är en väldigt fin tävling som absolut kan klassas med de bästa och mest populära i Europa, dessutom är det mindre krångligt och dyrt för oss som bor här uppe att åka detta lopp än t.ex. Vasaloppet.

Text: Annika Lantto

Nina Lintzén
Långloppsspecialist och snöforskare vid Luleå Tekniska Universitet
Född: 1978
Främsta meriter: Segrare i Nordenskiöldsloppet 220 km 2017,
3:a Vasaloppet 2009, 4:a Birkebeinerrennet 2009, Flera segrar i Engelbrektsloppet,
10 segrar i Tornedalsloppet, för att nämna några.

https://ninalintzen.wordpress.com/

Translate »